Vi är finast utan filter ändå

Ni vet när en faller pladask för en låt och den går repeat i sekunder, timmar, dagar och veckor.
Här är en av dessa.
 
 
 
Så himla grym låt, älskar den så himla mycket gaah

Håkan Hellström 3/6-2016

Bättre sent än aldrig kommer detta inlägg. Det har legat att vänta på att få komma upp, men jag har inte känt att tillfället varit rätt förrän idag.
 
Sommar. Göteborg. Lördag. Ullevi. Fullsatt. Håkan Hellström.
 
 
Det är svårt att förklara vilken magi den här konserten står under.
Det är ett minne för livet.
Ett sådant som en bara inte kan förklara hur mäktigt det var att vara där.
 
Att sjunga med, hoppa, dansa, gråta, skrika med 70,000 andra människor.
Det är MAGISKT. Det är FANTASTISKT. Det är GALET.
 
När jag sitter ner en mörk höst eller vinterdag och tycker att livet är piss så kommer denna konsert komma in i mitt minne och bara förgylla hela mig.
En kommer aldrig ta sig tillbaka efter den upplevelsen.
 
En mer genuin människa får en leta efter.
Att han tog sig tid båda när han gick på och av scenen att prata och ta i hand med de som stod längst fram.
Han verkade så genuint glad, berörd och lycklig över att var och en av oss verkligen var där.
Under 3,5 h timmar så tror jag att de flesta som var där verkligen upplevde att det var "jag och håkan" som existerade.
 
 
Jag tog inte så många bilder, utan njöt verkligen av denna magiska konsert.
Men om ni är sugna på att se videos från konserten så hänvisar jag er dels till @/booooel & @/concertgeeks på instagram!
 

Almost heaven, West Virginia, Blue ridge mountain, Shenadoah river, Life is old there, older than the trees, Younger than the mountains, growing like a breeze.

 
Ibland är min längtan till fjällen både psyksik och fysisk.
Jag längtar så mycket att jag nästan går sönder i perioder.
Ibland vill jag bara släppa allt och komma upp till den höga och klara luften.
Komma upp till lugnet och närheten till naturen.
Ibland har jag lust att bara säga "fuck it, nu flyttar jag hit".
Vem vet, en dag kanske jag gör det?
Ibland känner jag mig så instängd att jag nästan har svårt att andas.
Jag känner mig frustrerad och vill bara krypa ur mitt eget skinn och fly.
En dag ska jag bo där.
 
"Country roads, take me home, to the place I belong"
 
 
Får ni någon extrem längtan till en speciell plats ibland?